Bloddoping!

Har ju tidigare skrivit om att mitt HB värde var lågt och inte riktigt återhämtat sig efter sista cellgiftsbehandlingen i våras men det låg stabilt runt 130 i alla fall.

Under hösten har jag givetvis lämnat mängder av blodprov och dom håller koll på mig. Senaste tiden har det synts att HB sjunker och vid prov förra måndagen låg det på 91 och det började övervägas att ge mig lite blod.

Igår togs nya prov:

HB 71, tumörjäveln är elak och kroppen hänger inte med så jag fick frågan om jag ville ha lite tillskott. Helt underbart, jag får en rekommendation men beslutet är mitt och bara mitt ❤️

Jag tackade ja och tänkte att nu måste jag väl ändå lämna min safezone och åka upp till Ryhov men inte då… Telefonen ringer på morgonen och jag får frågan om det är ok att dom kommer inom en timme och ger mig en påse och så ytterligare två påsar i morgon bitti. Helt fantastiskt detta.

Så nu har jag legat uppkopplad en stund i min egen säng i mitt eget sovrum och blivit ompysslad av två makalösa sjuksköterskor..

Notera hur snyggt droppställningen matchar 😉

Tack till alla som betalar skatt och ger mig möjligheten att få fin vård i en trygg miljö!

Kärlek till er alla!

#levförfan

Smärta, glädje, svamp, prylar….

Ytterligare en vecka har passerat och det är nu 61 dagar sedan jag fick reda på att cancern är tillbaka.
I tisdags tog ett par av mina vänner från högskoletiden med mig till Restaurang Sjön för lunch supertrevligt!

Lunch på Sjön!

Stannade till vid affärn på vägen hem, tänkte jag skulle fylla på kylen lite själv när jag ändå var ute, det högg till och gjorde ont i magen så jag  tryckte på knappen i morfinpumpen för en extra liten dos, hjälpte inte utan fick trycka fler gånger… Vid 15 gjorde det riktigt ont och jag fick  ringa på hemsjukvården som snabbt kom ut och  gav mig spruta med extra morfin och lugnande/avslappnande. Slocknade samtidigt som ytterligare vänner kom in genom dörren så Marco som åkt in från Göteborg fick lite sällskap i alla fall medans jag sov..

F&E satt kvar här och bara väntade så jag skulle slippa vakna ensam och det var så skönt rätt orolig över vad som hände.
Kvällen avlöpte utan att smärtan kom tillbaks visst lite extra ont och nått extra tryck på pumpen.

Pratade mycket i telefon, sökte lite tröst och mådde bättre och bättre.
Onsdagen hade mitt ex (Kristina) lovat att hjälpa mig att röja garderober (Så skönt att vi har en fungerande relation igen där vi båda insett att skilsmässan är en bra sak och har utvecklat oss båda till trevligare bättre människor) för att sortera ut vad jag behöver just nu (Hoddies, fillingar, bortom cycling strumpor och t-shirts….) och vad som ska slängas, skänkas osv..

Så avslutade tisdagen med att ringa henne för att bestämma tid. Berättar vad som hänt och hon frågar, ”Vem sover hos dig i natt om smärtan kommer tillbaka?” Svarar att det  har jag inte ens tänkt på… Känns det okej för dig så kliver jag upp och kommer bort, vill inte att du ska riskera att vakna mitt i natten och ha ont när du fortfarande inte vet vad som orsakar det. Visst vill du det är det helt okej, tror inte det ska behövas och  du kommer sova dåligt för jag  vaknar med fyrtiofem minuters mellanrum med kruttorr mun och måste dricka men du är välkommen.

Hon kommer hit, fixar i ordning kuddar och täcke och jag somnar utmattad efter mitt alvedon intag midnatt.
0200 vaknar jag och har ont så in i helvete, ringer hemsjukvården och dom är här efter fjorton minuter…. Snabbt men just då de längsta minuterna någonsin och att under den tiden bara få hålla en välbekant hand och vara rädd men ändå trygg var fantastiskt, tack för att du helt osjälviskt erbjöd dig att komma hit och ta hand om ditt ex.. Stort!

Får mer morfin och lugnande och slocknar igen, 0500 är det dags igen… Nattsköterskorna meddelar dagsköterskorna som kommer strax efter åtta för att kolla till mig, då har jag bara ont så får lite extra morfin men behöver inget lugnande och dom ordnar så jag ska få läkarbesök. 1100 kommer läkaren och  börjar undersöka mig, tankarna har gått till att jag fått tillbaka vätskan i bukhålan så att jag behöver ett nytt drän men  efter kläm och  tryck och mätning av ”midjemått” konstaterar han att det inte är det utan tumören har växt till sig och börjat trycka mot bukhinnan vilket gör jävulskt ont. Räknemaskin  fram och baserat på all extra smärtlindring jag fått senaste dygnet höjer dom dosen i morfinpumpen till den dubbla mot tidigare och det har fungerat sedan dess med bara ett fåtal extra tryck.

Vid tre kommer hemsjukvården och tittar till mig och kollar så att  allt fungerar, trött och sliten frågar jag om det är okej att jag åker  med lillasyster som är påväg för att hämta dom färdiga cyklarna och dom säger som vanligt, gör vad som får dig att må bra. Så när dom kommer samlar jag henne och grabbarna i sängen och berättar om senaste dygnet så dom ska veta och förstå om jag plötsligt får ont när vi är iväg.
I alla fall så glad att jag kan följa med, var ett extra orosmoment att tro att jag inte skulle fixa det..
Då hade jag  ju missat detta:

Cykelleverans!

Torsdagen kom och röjandet fortsatte tänk vad kläder och grejer som bara får hänga kvar trots att det varit fel storlek länge men nu är det ordnat, mycket av cykelkläderna har hittat nya hem men lite finns kvar om någon känner för att komma hit och prova och se om det passar, grejerna vill jag inte ha betalt för men en får gärna skänka valfri slant till valfritt välgörande ändamål en brinner för. Kompisar och Erikshjälpen har fått ett par kassar jeans, skjortor och t-shirtar.
Kompisen Janne och jag har pratat om att äta affärslunchen på Vy sen dom öppnade för den högst upp i Munksjötornet men det har hela tiden kommit något i vägen men i fredags blev det äntligen av, jag med öm mun petade bara i maten men en timme skönt samtal blev det och utsikten är bedårande..

Lunch på Vy!

Kvällen bjöd på spontan AW i lägenheten, folk droppade in och hade med sig något att tugga på och ett par öl, alkoholfri och med alkohol, allt efter tycke och smak, hoppas på repris på fredag så har en inget annat för sig droppa förbi vet ja…

Spontan AW!

Helgen blev bra men fick ett utbrott av svamp i munnen så det gör ont, skumt att en har en stor fet tumör i magen och smärtan från den kan en ta bort med morfin som i sin tur ger muntorrhet och svamp som gör ont och ont som inte kan dämpas med morfin…

Söndagen avslutades med ett magiskt samtal med mina systersöner i soffan, väldigt känslosamt men fint!

Måndagen blev också känslosam, fick lunchlåda levererad av Roine som gjort makalös lasagne (Mycket matprat från en som har ont så fort han äter…) och så ringer telefonen, hej är det okej om vi försöker ordna ett litet insamlingsevent och möjlighet för människor att ta ett varv runt Munksjön och reflektera över livet där och efteråt på Bonarelli som vi fått låna ett par timmar om en vill sitta ner och prata om smått och stort. Så om du  som läser detta oavsett om du känner mig eller ej har lust att hänga på, in på FB och klicka kommer i Cykellistans #levförfan event, välgörenheten dom valt är Team Rynkeby – Godmorgon Jönköping och  vill en  bidra med en  slant Swisha 123 426 29 45 och märk meddelandet med #levförfan

#levförfan
Team Rynkeby – God Morgon Jönköping

Idag tisdag är det för övrigt exakt ett år sedan jag fick magsäcken bortopererad, det har varit ett fantastiskt år!
#levförfan
#berättaförnågonhurviktigdenmänniskanäridittliv
Kärlek till er alla!