Ovissheten.

Dax att skriva av sig lite igen…
Vet ju givetvis inte hur jag skulle mått om jag inte varit så öppen och bara dumpat ur mig vad som händer i mitt liv men jag vet att det hjälper mig och några tack för att du delar med dig dyker upp så jag fortsätter…

Först vill jag tacka för all den omtanke och kärlek ni mina vänner visar, den värmer och hjälper!
Det har varit några tröttsamma, slitiga veckor så här långt, inte så mycket för att jag har fått cancerbeskedet som för att min gallgång fortfarande inte är helt fixad och det sabbar verkligen till mig.
Blev två nätter på Ryhov förra veckan, var en mardröm att bli inlagd igen efter att bara varit hemma i några dagar, fick en ny bukspottskörtelinflammation så intravenös antibiotika och alvedon i två dygn innan jag fick åka hem igen i fredags. Stenten utvidgades manuellt förra onsdagen men det verkar inte ha hjälpt, (som tur är lämnade man slangen med tappkranen kvar även om den i sin tur får mig att känna mig sjukare än jag är…) Hade bestämt med Maria att ses och fika vid ett i lördags men fem i ett fick jag ett nytt ”gallstensanfall” så messade och sköt upp det en timme, koppla på en påse och öppna kranen, på 30 minuter rann det ut tre deciliter gallvätska och smärtan försvann, jävla skit gallgången börjar alltså täppa till sig igen…
Blir upphämtad klockan två och hinner inte mer än in i bilen innan händerna börjar vitna och jag skakar av frossa vägrar dock att ge upp utan säger att vi ska fika, har ju inte hunnit prata ordentligt på evigheter… Tjejen i kassan måste ha undrat när jag beställer en mugg varmt vatten att värma händerna på och har svårt att få i bankkortet i chipläsaren eftersom jag skakar så.
Konstigaste fikan på länge där jag ömsom skrattar och ömsom gråter som ett barn, tycker så sjukt synd om mig själv där och då, en sak att vara dödsjuk och frisk men ska jag dessutom behöva dras med inflammationer och frossbrytningar redan nu, orkar ju ingenting annat än att ligga hemma och sova och glo på dåliga serier (Tips på serier att titta på mottages tacksamt i alla kategorier, HBO,Netflix och Viaplay finns för närvarande….)
Kommer hem och att gå på La Gara banketten är uteslutet, bäddar ner mig och sover i två timmar, vaknar upp med 39,5 i feber, alvedon och sängläge..
Vaknar upp till en solig söndag och febern är borta men att cykla till wåffelcrossen är uteslutet, men snälla vänner finns ju så ett mess till Anna och hon och Stefan hämtar upp mig så jag får åka med till IKHP, sjukt trevligt att träffa alla glada cyklister och få käka våffla 😉
Dock trött när jag kommer hem så resten av de tänkta aktiviteterna var bara att ställa in…
Natten mellan måndag och tisdag är vad jag gissar alla småbarnsföräldrar drabbas av, sov 90 minuter, vaken i tio för att släppa på galltrycket, sov 90 minuter, vaken i tio… Sjukt jobbigt så tills i natt beställde jag en stor påse och sov hela natten med öppen kran, skönt…
Nu ska jag alldeles strax bege mig mot Ryhov igen för att förhoppningsvis få gallgången fixad en sista gång men den som lever får se, ovisshet är jobbigt…
Ikväll får däremot febern fortsätta hålla sig borta för då är det Les Miserables som gäller och på fredag ska äntligen cellgiftsbehandlingen börja, den blir annorlunda jämfört med förra gången, nytt upplägg och ny sorts cellgift så även där finns en ovisshet om hur jag kommer reagera, kära mamma kommer ner och gör mig sällskap i alla fall så det känns tryggt.

Och mitt i allt detta har jag faktiskt hunnit med en cykeltur, förra måndagen var jag och Mats ute och körde cx på stig och grusväg i hela 30kilometer, det var helt fantastiskt och jag längtar ut…..

Kärlek till er alla och #levförfan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *