Trött och svullen buk, men jag lever!

Då har det gått lite tid till och idag (Läs igår, tar tid att skriva färdigt ibland..) är det faktiskt hela sju veckor sedan jag tog med mig sjukvården och flyttade hem, då kändes sju veckor som en evighet men tiden har gått fort.

Så vad har hänt sen sist, mycket  har rullat på i samma fina hjulspår som tidigare, hemsjukvården kommer och tittar till mig dagligen och kollar av läget. Jag har fått stödstrumpor för att avlasta mina ben lite eftersom jag har så lite äggviteämnen som binder ihop vätskan i kroppen fylls benen och då hjälper dom till att pressa upp det lite så risken för sår och läckage minskar.
Julskinkesäsongen pågår för fullt, i onsdags åkte skinka nummer tre in i ugnen och jag har nu ”tillverkat” drygt nio kilo julskinka…..
Får fortsatt blodtransfusioner varannan vecka och det hjälper till att åtminstone hålla blodvärdena stabila vilket är bra.
Besöken trillar in och ni är alla fantastiska som vill tillbringa tid med mig, jag är djupt tacksam även om jag ibland somnar ifrån er när jag blir trött och får vila sådär en tre kvart innan jag är med i matchen igen!
För fortsatt tröttare blir jag och tupplurarna blir fler och fler men konstigt vore väl annars.

Häromveckan bjöd Maria som delar min förtjusning i lever in till middag där hon serverade en fantastisk älglever till mig och Éric, när jag så fick besök av Carolina vars man jagar kom jag på att fråga om dom händelsevis hade en lever jag kunde bli vid så jag kunde återgälda middagen.
Och visst, dagen efter kom det mess, det sköts ett rådjurskid idag och du kan få levern. TACK!
Så i onsdags lagade jag lever och Maria och  Éric lät sig smaka..

Rädjurslever
Rädjurslever
Janne kockar.
Janne kockar.
Janne kockar.
Janne kockar.

Fick ju göra som Farmor/Mormor på äldre dar och dra fram en stol till spisen att sitta på medans jag kockade, svårt att nå till innersta pannorna men mina gäster verkade nöjda med resultatet i alla fall.

Mitt ”levnadsöde” har ju spridit sig så har ju dykt upp i media lite här och var, började med en intervju i P4 Jönköping 7/12
GT/Expressen 12/12
Den mest oväntade var nog ändå när lajkat.se ringde upp och frågade om dom fick prata med mig och lägga upp en grej, undrade lite hur jag skulle plats där men dom fick till en liten fin click bait rubrik också den 15/12:
Janne är döende – här är hans sju främsta tips till dagens ungdom” jobbigt det där när en blir påmind om att en inte är någon ungdom längre….
Idag lördag 16/12 är det ett uppslag i Jönköpings-postens helgbilaga med en liten annan vinkling och den enda jag inte fått korr läsa innan publicering så lite felaktiga citat och andra småfel men rätt okej ändå.

Skrev ju tidigare att det var sju veckor sedan jag fick komma hem, nämnde det för sjuksköterskan när hon var på besök igår och hon frågade ”Hur känns det då?”
Svarade att det gått otroligt fort tack vare alla fantastiska människor som stöttat mig och tagit hand om mig så huvudet får må bra, men också väldigt förvånande för när jag lämnade sjukhuset var jag fullkomligt övertygad om att jag inte hade sju veckor kvar att leva och ändå sitter jag här idag och skriver detta.
Vi har ju en rak och ärlig dialog och hon säger ”Ärligt talat trodde inte vi det heller…”
Jag  tror verkligen alla ni hjälper mig att få ett längre liv där jag får må riktigt bra och där jag mycket enklare kan hålla fokus på dom goda sakerna i livet istället för att gräva ner mig i det eländiga faktumet att jag har den där obotliga tumören i magen….

Läget  har ju faktiskt varit väldigt stabilt de senaste fem veckorna, men den  här veckan har jag börjat märka förändringar igen, börjar få tillbaka vätska i buken så den är uppsvälld, dock inte så illa än att jag behöver ett nytt dränage men det gamla ”ärret” för slangen gick upp en morgon och det rann ut en del illaluktande smetig sörja så kompress på magen igen och  det sölar lite. Känner också lite nya spänningar i buken men det hör väl ihop och ömmar till i bland men inte länge nog att jag ens ska hinna fundera på att ge mig en extra morfin dos så också under kontroll.
Även sömnbehovet ökar, när jag kom hem kunde jag kliva ut i vardagsrummet runt 06-0630 och bli kvar där till 2230 utan att ens gå in och lägga mig på sängen,nu får jag börja kämpa med ögonlocken efter att jag varit vaken i tre timmar.

Att bli omskriven i lokal och riksmedia ger ju uppmärksamhet, så jag har fått trevliga samtal och mejl, fått skicka iväg några #levförfan armband vilket gett några extra slantar till barncancerfonden. Insamlingen har hittills dragit in cirka 200 000 Kr
Ett exempel på mejl:

Hej Janne,

Råkade av en händelse få syn på din blogg igår.

När jag såg bilden av dig blev jag både överraskad, glad och sorgsen. Du påminde så mycket om min man som gick bort i april förra året. Han hade också cancer. Hans avmagrade ansikte och kala huvud blev jag så van vid och plötsligt ser jag nästan honom i dig. När jag sedan läste din blogg så var det också mycket jag kände igen. Bl a slutade han också med cellgifterna efter ett tag när han insåg att det ändå var kört. Han var själv medicinskt kunnig och gjorde den bedömningen.Han tänkte som du att det är bättre att må så bra som möjligt även om livet blir lite kortare. Dessutom är jag imponerad av ditt humör och vilja att göra saker. Precis så var ”namn borttaget” också och skämtade mycket om sig och sjukdomen.

Du undrar kanske varför jag skriver allt det här till dig men jag minns att både han och jag tyckte att det var skönt att prata om det och dela det med andra. Det var också en tröst när andra berättade sina historier så att man kände att man inte var ensam om att leva med cancer.

#LEVFÖRFAN är så otroligt bra formulerat, kort och säger mycket!

Är själv en positiv och levnadsglad person trots det som har hänt men det budskapet har jag nu gjort även till mitt.

Om det finns armband kvar så köper jag väldigt gärna två stycken.

Hoppas att du tycker att det var ok att jag skrev men det kändes inom mig direkt att den här personen måste jag höra av mig till.

Må så gott du bara kan framöver och jag fortsätter att följa dig😊

Varma hälsningar

Namn borttaget

Är en däremot homeopat och vill sälja medicin i från tyskland eller liknande behöver en inte ringa för ni får samma svar som han som redan försökt:
”Tack jag är inte intresserad och kommer avsluta det här samtalet  nu med att lägga på luren”
Vad ni däremot får göra i stället är att swisha Team Rynkeby Godmorgon Jönköping  på nummer 123 426 29 45 och märka den med #levförfan så kanske summan till bancancerfonden kan öka lite till…
Det får givetvis alla andra läsare av bloggen göra också om en vill och vill en ha ett armband så kommer ni nog på ett sätt att få kontakt så går det nog att lösa. Lagret är tomt just nu men ryktet säger att två grabbar satt och hade pärl AW i går kväll och gjorde fler medans jag  var på julknytis med gyminstruktörerna..

#LEVFÖRFAN #2

I onsdags och fredags fick jag blod igen, lika smidigt som förra gången, kan inte direkt säga att det gör mig piggare men jag blir inte sämre av det i alla fall och förhoppningsvis bromsar det förfallet något för min kropp bryts definitivt ned men mer om det i sitt sammanhang snart….

Ramlade ju på natten för snart två veckor sedan, det gick bra inte ens ett blåmärke men skapade en olustkänsla så beställde ett trygghetslarm eller trygghetstelefon som det egentligen heter och kommunen kom i fredags och installerade det så nu behöver jag inte hålla hårt i mobilen längre utan fick ett extra armband i stället. Tryggt och skönt…

Trygghetstelefon
Trygghetstelefon
Larmknapp
Larmknapp

På tal om armband, Fernando gör lite #levförfan armband och jag  har några liggandes hemma så vill ni ha ett säg till när ni är här så byter vi swish till #levförfan mot ett armband…

Fredagskvällen bjöd på vad som nu blivit en tradition, lite hederlig AW den här gången opretentiöst med pizza från onlinepizza rätt smidigt när appen kan gå runt och alla kan bygga sin egen pizza 😉 I fredags besöktes den av allt från Andreas från tvärs över Barnarpsgatan till Marco från Öjersjö utanför Göteborg en lite bättre fredag helt enkelt 🙂

Inledde lördagen med att messa med Mats och när vi insåg att vi båda var på väg att käka sunkfrukostar bestämde vi att han skulle komma ner till mig och så körde vi delux frukost ihop istället ett klart bättre val… Jag kom på att jag var sugen på min alldeles egna julskinkemacka och snälle Mats ställde upp på att cykla stan runt för att få tag på en rimmad men inte tillagad skinka vilket är en bristvara innan första advent… Han lyckades i alla fall och jag fick in skinkan i ugnen. När jag efter några timmar skulle plocka ut den ur ugnen märkte jag av min kropps förfall på riktigt för första gången under helgen. Termometern  piper, jag knäböjer framför ugnsluckan och börjar ta ut skinkan och ska resa på mig… baaaam jag har gått ner lite för djupt och kommer inte upp från knäböjen, muskelstyrkan finns där inte helt enkelt så blir stående och gungar oroväckande, som tur är är det folk här och Eric ser vilken situation jag försatt mig i och kommer till undsättning, Tack  Eric!!!
Skinkan blir i alla fall grymt god och det har lassats ut skinkmackor både lördag och söndag så snart dags att göra en ny, då blir knäböjen grundare eller så ber jag om hjälp….

Skinka
Skinka

I går söndag så kom mamma och pappa på besök men precis innan de kom så fick jag syn på ett blogginlägg från Eric som rörde mig till tårar:
”Tala om det för mig medans jag lever” läs det om ni inte redan gjort det och tala sen om för någon vad den personen betyder för er gärna någon ni inte gjort det för på ett tag….
Fikade lite med mor och far och när jag sitter här i soffhörnet så får jag syn på att några av grannarna satt upp granar på balkongerna… Rätt spontan nu för tiden så säger, jag vill också ha en gran, kan ni åka och köpa åt mig men jag behöver fot och belysning också… Snälla som dom är så åker dom och fixar.. Älskar er kära mamma och pappa, den blev jättefin i hörnet på balkongen…

Balkonggran
Balkonggran

Med granen fixad var det dags att bege sig till Tändsticksområdet där Jens skulle bjuda på soppa och vilken soppa han gjort, jordärtskocka, svartrot och mängder med gotländsk tryffel!! Älskar dig Jens, lika mycket som vi båda älskar god mat!!!
Pia Strang hade dessutom vernissage för sina fantastiska ”dot art” målningar så passade på att kolla in den och mamma förälskade sig i Willie Nelson så när jag tar med mig Pias konst på arm och revben ner i graven  kommer hon att få hänga en tavla på väggen i stället, fint!

Mamma och skylt
Jens förbereder
Mums
Pia, du är fantastisk!
Mr Markulf och Janne

När vi parkerade på området så fick jag det tunga exempel två på att kroppen håller på att stänga  ner, jag kom inte ur bilen utan pappas hjälpande  hand, han fick helt enkelt hjälpa till att dra upp mig ur bilsätet.. Det är skrämmande,  för tre månader sedan skulle jag cyklat Velothon Stockholm, nu kan jag inte ta ut en skinka ur ugnen eller kliva ur en bil utan en hjälpande hand, tack pappa för att du alltid funnits där med en hjälpande hand och så även nu!
Älskar dig och Mamma!!
#LEVFÖRFAN